Karolinas Värld!

I morse försov vi oss. Klockan sju slog jag upp mina blå. Då hade jag snoozat i en timme utan att vakna! Livsfarligt att slå av telefonen i sömnen… Jag väckte tösen och klädde henne med blixtens hastighet. Sedan gjorde jag i ordning mig själv hjälpligt. Sminkväskan åkte ned i handväskan. Klockan fem i åtta sladdade vi in på skolgården och tösen hann i tid. Frukost i magen å allt! Det är strongt jobbat!

Anledningen sill det sena uppvaknandet var nog gårdagens aktivitet. Jag röjde ut och rensade i min garderob. OH, MY GOD vad mycket jag rensat ut! Ett ton kläder kändes det som! Nu är det luftigt och fräscht i garderoben. Alla toppar hänger på galgar och allt är överskådligt. Dessutom finns det plats för en och annan ny sommarklänning. Nu blir det att fara till Vittangi med stora högen. Momma brukar vilja har lite och resten kanske det går att sy av? Eller göra mattrasor av. Jag kan inte tänka mig att någon annan skulle kunna vara intresserad av allt bråte!



Idag blir det kalas hos tösens kusin, men denna gång hinner vi inte piffa till oss lika mycket som igår. Vi åker direkt från fritids till kalaset. Ska bara äta något snabbt först, men det tror jag vi fixar på mitt jobb. Lite fil och flingor. Presenten är i alla fall klar och tösen är eld och lågor över att få ge en present som även HON kan leka med…

Och annars då? Ja, Prinsessan Estelle döps ju idag! Och detta måste ju SÅKLART firas! Därför knatade jag och köpte en prinsesstårta på lunchen och bjöd till mina kollegor. "Tacka inte mig, tacka Estelle", sa jag till mina kollegor. Utan henne hade det ju inte blivit någon tårta!

Trots magsjuka i huset, har vi haft en underbar helg! Alla fördelar med hus, familj och barn gjorde sig påminda. Tösen var helt återställd på lördag och sedan dess hon varit ute och cyklat. Snacka om att hon börjar bli stor nu! Hojar iväg på byn som ingenting. Kompisar överallt!

Själv har jag bakat matbröd, kokat köttsoppa, skurat bastun (med klorin – precis som fammo!) och bjudit på bärpaj med hemmagjord vaniljvisp. Vi har även hunnit med en bra film, ett par öl och massor av hockey! På morgnarna har jag klivit upp tidigt och lagat frukost med ägg, färskt bröd, juice och pålägg. Alltid lika välkommet inslag bland övriga familjen. G fick besök av en kompis på söndagen och hela huset att bubblat av härliga familjeljud! Barn som leker med vattenpistoler, pojkar som smågnabbas, glass som slevas av ivriga barnahänder… Jag har bara njutit!

Är det någonting jag älskar, så är det när det levs om i huset! När besöken avlöser varandra och kaffepannan går på högvarv. När M borrar i väggar och är så där "karla-karl" får jag mycket mer energi till att göra "mitt". Tvätten viks i ett nafs och maten lagas av bara farten. Hips-vips är diskbänken torkad och sängarna renbäddade. Det låter vansinnigt – jag vet – men jag älskar verkligen att var HEMMA och pyssla. Det ger mig sådan frid. Och när barnen är hemma är jag lycklig! Jag får lov att vara den där tjat-gnat morsan som packar ryggsäckar och torkar snorkråkor. Hon som hittar alla borttappade saker och som alltid, ALLTID har plåster i handväskan.

Det finns faktiskt inget här i världen som är finare än att vara en MAMMA. Snart är det förresten morsdag! Glöm nu inte alla mammor där ute. Vi har det viktigaste jobbet i hela världen och vi är värda en tårtbit och en blomma. Så det så!

(Pappor är också bra, men ni har så mycket annat… Fysisk överlägsenhet, vackrare åldrande och mer betalt. Det kan väl räcka så?)


"Snälla, mamma fååååår jag en glass??"


"Tack! Du är VÄÄÄÄÄRLDENS bästa mamma!!!"

Gud vad jag har ont i fötterna efter Stockholmresan! Helt galet! Vi måste ha gått mycket. Eller så var det för att jag hade nya skor. Men det var det i så fall värt! Jag älskar dessa rosa läckerbitar…



Måndag och ovillkorligt tillbaka kastad i verkligheten. Jag var helt förvirrad i natt när tösen kom och ville ha hjälp på toa. Hon pratade en massa rappakalja och somnade till lite på toastolen. Lillgumman… Mamman fick hjälpa henne i säng och sedan sov jag hos henne resten av natten. En djup, drömlös sömn. Ja, det var en märklig känsla.

När jag kom till jobbet upptäckte jag att jag glömt mitt tjänstekort hemma! Gahhh!!! Utan det kommer jag varken genom dörrar eller in på min dator. Det ska ordna sig med ett lånekort, men huga så irriterande! I övrigt är jag sjukt seg efter helgen, men också fylld med en skön känsla. För det är först när man är borta som man fattar hur bra man har det hemma! Jag tror att både M och jag njöt av att "bara vara" i tevesoffan igår kväll.'

Idag ska tösen på kalas, så det blir en lite stressig eftermiddag. Jag ska handla present på lunchen, men har ingen aning om vad en 5-årig pojke gillar? Det är så lätt att handla åt flickor. För 50 spänn får man massor av snoddar och armband och krimskrams. Det är värre med grabbar... Vi får se vad jag hittar på. Det bästa med kalaset är att det är föräldrafritt! Eller "lämna in kalas" som jag säger. I praktiken innebär det att jag kan ligga på soffan och sova mellan 17-19. GUD SÅ SKÖNT DET SKA BLI! Fast smakar det, så kostar det! När tösen fyller år får jag betala igen det. Med ränta… Ja, ja. Den dagen - den sorgen!

Det här med att ha kompisar hemma till barnen… Hur funkar det, egentligen? Anledningen till att jag frågar är för att vi talade om det på fikarasten. Alltid lika spännande med fikarast!

Som vanligt verkar det vara lite olika i alla familjer, MEN något som alla tycktes ha gemensamt var att man måste bjuda på mat till alla polare som är och hälsar på. Och eftersom jag precis kommit in i skolbarnstiden, kände jag mig lite vilse i resonemanget. En mamma hade upp till fyra "extrabarn" vid måltiden ibland. Det tycker jag känns mycket – vi lagar sällan mat till så många. Förväntas det verkligen av oss föräldrar, att det vid middagstid, även ska serveras mat till barnens kompisar?

Jag försöker tänka hur det var när jag var liten och som jag minns var det olika även då. Ibland åt man mat hos en kompis och ibland inte. En del bjöd aldrig på mat och andra bjöd alltid. Men jag kan inte minnas att man tyckte det ena var bättre än det andra. Ibland tyckte jag faktiskt att det var jobbigt att behöva tacka nej, om jag inte gillade maten.

Våra barn har inte klasskompisar hemma speciellt ofta, eftersom vi bor i Jukkasjärvi och kompisarna bor i Kiruna. Däremot har tösen "byakompisar". Och någon gång har det väl hänt att hon ätit hos någon av dom, men det har mest känts konstigt. Jag vill ha hem min unge till middagen! Det är en familjegrej, helt enkelt. Oftast brukar jag skicka hem kompisarna till middagstid. Och oftast kommer dom tillbaka när dom ätit. Jag tycker det känns bättre så. När ska vi föräldrar annars hinna tala med våra barn och dagen som varit? Middagen är till för att få lite lugn och ro i vardagen. I alla fall i min värld.

Hur har ni förresten TID att ha kompisar hemma till barnen? Innan vi är hemma och har ätit är klockan nästan 18:00 och då börjar Bolibompa. Sen är det ju bara lite läxor och en dusch som hinns med innan lampan släcks klockan 19:30. Att ha kompisar efter skolan (för tösen) känns helt orimligt när man jobbar till 16:00.

Jag gissar att detta är något som kommer med tiden och det löser sig säkert, men däremot tror jag aldrig att jag kommer att bli bekväm i rollen som värdinna. Jag gillar inte att andra ska äta min mat, eftersom jag själv inte gillar att laga den. Om jag inte har druckit vin, alltså. Då blir det ju hur trevliga middagar som helst! Fast en ständigt full morsa är nog värre än en som aldrig bjuder.

Ps. Jag bjuder gärna på annat än mat. Fikabröd och hembakta bullar tillexempel! Det är min grej.